I århundraden har man letat efter fornminnen och förundrats över vad som finns att hitta från det förflutna. På 1600-talet var det präster som gjorde sammanställningar över vilka fornminnen som var kända i socknarna, på 1700- och 1800-talet gjorde även lantmätare, godsägare och vetenskapsmän uppteckningar och utgrävningar.

På 1900-talet fick Riksantikvarieämbetet uppdraget att genomföra inventeringar i hela landet i samband med utgivandet av den ekonomiska kartan, som enligt ett riksdagsbeslut skulle redovisa fornminnen så fullständigt som möjligt.

Nu på 2000-talet har Skogsstyrelsen blivit en viktig aktör som organiserar inventeringar runt om i landet.

I detta nyhetsbrev ger vi ett exempel på hur inventeringsarbetet organiseras i Dalarna nu på 2000-talet, men också en tillbakablick på 1900-talets inventeringar i landet. Och ställer några frågor:

Är den nuvarande utvecklingen inom fornminnesinventering bra eller var det bättre förr? Bör fornminnesinventering i första hand vara en sysselsättning för amatörer eller ett jobb för arkeologer med spetskompetens? Eller snarare: Hur bör ett inventeringssamarbete se ut med både ortsbor och arkeologer, och med andra intressenter (inom t.ex. skogsbruk)?

Ladda ner pdf-filen så får du läsa mer om fornminnesinventering förr och nu.

Pdf: Att inventera kulturlämningar (0,1 MB)